Strumatisk, ja det är väl egentligen inget vedertaget ord men jag kan ändå identifiera mig med det. Jag har struma, och på sätt och vis kommit att identifiera mig med min sjukdom. Hur sorgligt det än låter så tror jag att det hjälper mig att ta mig igenom det som händer.
Min sjukdom kallas för Graves sjukdom, men även för Basedows sjukdom, hypertyreos eller giftstruma. Kärt barn har många namn säger man ju. Det är en autoimmun sjukdom, och är begreppet nytt för dig som det var för mig den dagen jag fick min diagnos så innebär det kort och gott att det kroppens immunförsvar får knäppen och börjar attackera den egna kroppen. Ungefär som om jag hade varit allergisk mot mig själv.
Mitt immunförsvar tror att min sköldkörtel är ett främmande hot och attackerar följaktligen den som om den vore ett hot. Sköldkörteln svarar med att bli överaktiv. Det är också detta som mina mediciner påverkar. Halten hormoner. De lagar inte min sköldkörtel, de lagar inte mitt immunförsvar, de reglerar mina hormoner så att jag möjligtvis kan känna mig lite som vanligt fast än att ingenting är som vanligt.
Det finns alternativ till medicinering, för låt oss vara ärliga; de är inte jättebra för kroppen. Operation är ett av dessa alternativ, men då får man ändå äta syntetiska hormoner för resten av sitt liv. Sedan kan man också döda sköldkörteln med hjälp av radioaktivt jod. Detta rekommenderas inte kvinnor i fertil ålder dock. Inget av dessa tre alternativ tilltalar mig så därför har jag tagit saken i egna händer och letat efter alternativa behandlingar. Men mer om det kommer vid senare datum.
Här tänker jag dela med mig om vad jag tänker och hur jag gör för att försöka hålla stora stygga vargen på armlängds avstånd. De som stigen tidigare har vandrat har lämnat brödsmulor så att vi andra kan hitta rätt i den stora läskiga skogen. Följ med så kan vi hålla handen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar